Jag lever. Mycket har hänt dessa dagar jag varit borta. Jag har hunnit haft studentvecka, festat sönder med tjejerna i klassen och skapat oförglömliga minnen. Jag har tagit studenten och nu i efterhand har mitt förstånd vuxit ikapp.. att slitas ifrån underbara vänner och ge sig ut i arbetslivet, jag ser det på ett så annorlunda sätt nu. Allt är över och någonstans inom mig fälls det nog en liten tår trots allt. Sitter här med ett leende på läpparna och tänker på allt jag upplevt bara de senaste två veckorna.. studentbrännboll, studentfotboll, 5 pizzor och 6 cheese + 3 stora pommes, brutit tån, tappat bort rösten, grillat, skrattat, vattenpipa, hoppat säck, dansat, minnesluckor och mycket annat som inte går att sätta ord på hur jävla underbart allt varit. Jag älskar varje del av er mina fina vänner, och jag hoppas att vi alltid kommer minnas varandra som helt jävla urballade, sjukt störda och framförallt lyckliga.